Välkommen till Saga

Det här är en saga som alla får vara med och skriva på. Oseriösa inlägg tas bort.

Det var en gång...

...en massa folk som utan att veta det skulle påverka varandras liv. Det var bullbagaren, presidenten, pojken, flickan och många, många fler.

Den här dagen började som så många andra dagar med att solen gick ner och nattklubbarna i utomland öppnade. Pojken, som vanligtvis inte gick på nattklubbar, stod lite ovant och trampade takten med foten och blickade ut över dansgolvet. Där ute någonstans fanns flickan, men allt han såg var dansande främlingar som alla verkade ha det trevligt.

Musiken som spelades var någon typisk 90-tals-musik med rap och dunk dunk om vart annat, och drinken smakade som den var utspädd med vatten. Det var något som saknades och pojken kunde inte sätta tummen på vad det var.

Han såg ett svin lämna rummet och tänkte att ett svin är intressantare än vad ett rum fullt med glada främlingar är; så han följde efter ut i hallen utanför och såg svinet gå ut för att röka.

Pojken såg svinet iskallt omfamna en ganska oskyldig och definitivit vacker varelse där ute i mörkret. Han såg hur svinet nästan obemärkt märkte henne med sin cigarett... Sedan gick han vidare till nästa...

--

Presidenten står på sin balkong o tittar på människorna. Hon blickar ned över folkmassan o skulle vilja le. Musiken från en liten nattklubb flöt fram genom luften upp dit hon stod och hon kunde känna lukten av bullar från det avskyvärda lilla konditoriet längre ner på gatan. Presidenten tyckte inte alls om musik eller bullar, och funderade på hur hon kunde göra sig av med allt sammans när plötsligt en pojke fångade hennes blick. Vad det var med pojken som hon lade märke till kunde hon inte sätta fingret på. Han var inte lika snygg som en del andra hon hade sett, även om han var långt ifrån ful. Varför kunde hon inte sluta titta på honom då? Det stod ett svin alldeles i närheten och bakom honom stod en vacker varelse som var väldigt lik henne själv. Ändå var det just pojken som drog i hennes blick.

Hon tvingade sig bestämt att inte titta på honom och satte istället blicken på svinet. Det var tryggt att titta på svin, det var inte alls lika besvärligt. Presidenten rös i den varma vinden och la armarna om sig själv och muttrade tyst för sig själv. "Svin vet man att de bara förstör och trasslar till, den där pojken ser ut som han är beredd att rasera murar." Presidenten (som för övrigt var en mycket vacker kvinna) gick in i sitt sovgemak, stängde dörrarna bakom sig och låste alla åtta låsen.

--

Pojken vände blicken mot en balkong på presidentpalatsen. Han kunde ha svurit att han kände blickar på sig därifrån men balkongen var lika tom som den alltid varit, ända sedan Presidenten dog. Han tänkte på vad stadsborna sa om palatset, och om presidenten också, och rös inombords. Ändå kunde han inte skaka av sig känslan av att han varit iaktagen. Natten lovade att bli händelserik och natten höll alltid sina löften, det visste han av erfarenhet.

Presidenten gillade inte riktigt att vara död, hon kunde inte påverka lika mycket som hon gjorde i vanliga fall så hon bestämde sig för att vakna igen. Så som så många presidenter gör. Folket log. De ansåg det tryggt med henne på tronen. Full kontroll på det mesta. Hon spelade martyr, släpade sig ut på balkonggolvet i sin dyra klänning och folket kunde se hennes fingrar sakta men säkert vinna mark utefter balkongräcket... Hon slet och kämpade och lyckades ställa sig upp på vingliga ben och vinka åt folket tills någon försökte fälla henne igen...

Folket drog efter andan då de såg sin döda president i livet och slutade andas då de såg hennes anlete försvinna under balkongräcket igen... Pojken ville gripa in men...

--
Han insåg att han inte skulle hinna fram i tid, men bestämde sig för att försöka iallafall. Vad han skulle göra när han väl kom fram var han inte säker på, men han hade en känsla av att presidenten behövde honom på något sätt. Så han började springa mot presidentens boning...